Last nights chaos

Uppehåll

2010-03-30T08:30:00.001-07:00

jag tar ett litet uppehåll
och bloggar på annat, mer offentligt håll.
Medan jag är på mitt livs äventyr i Asien tills Maj, 2010.

babe

2010-02-02T12:15:00.000-08:00

(weheartit)

och han säger
- tack babe
och luktar så gott på min kind.
för han säger det på min kind, duvet.
precis innan han hoppar in i hissen.
gör mig galen.

knäsvag/galen

Ändå är det så nytt. kan inte riktigt stava K-Ä-R
Men det känns fan bra.
är det töntigt att jag smälter när han kallar mig babe
fråga?
babe på ett så klockrent, raspigt och rätt sätt.
inte fel, inte fel alls duvet.
bara så jag
smälter.

2010-02-01T12:25:00.000-08:00

-Jag hoppas inte jag gett dig fel bild av mig. Säger jag snirkligt, lite sött. väljer mina ord.
jag drar liksom inte hem vilken kille som helst
verkligen inte.

- Du menar, du är ingen Hoe? han frågar ödmjukt.

- nej, jag är ingen hoe.

-Bra. Det är inte jag heller.

Vi ler.

Bra, skönt.
Jag tror jag vet att jag gillar honom på riktigt.
på riktigt, riktigt för en gångs skull.

Jag skulle kunna släppa allt för Denna.
Släppa allt det spännande och lustfyllda och farliga och härligt härligt härligt
med förbjudna romanser, chefer och äldre karlar.

För nu, nu är jag inte så kaxig längre.

/ Pix

När man inte skulle ligga.

2010-02-01T12:04:00.000-08:00

På köksbordet ser det ut som en barnfamilj har gått loss.
Adrenalinstint barnkalas på McDonalds.

Efterskalven av Big Mac omslag beror på gårkvällen.
Det var ju inte tänkt att han skulle hamna där.
Men ok, jag hade städat lite utifall att det skulle hända.

Vi ramlade från ställe till ställe och till slut till mitt ställe.

- Jag sover hos dig i natt.
- Jasså det tror du minsann! Biter jag av.
Måste vara lite vass.
- Mmmh. ler han till svar.

Jag är tyst, går mina steg lite närmre honom så att hans polare inte hör
- Jo, det vore mysigt om du sov hos mig, det vill jag. inte lika vass denna gång.

- Jag tänker fan inte ligga med dig! Jag kan hålla om dig, men asså…

- Fuck off! Jag tänker fan inte ligga med ditt taniga benrangel heller.

Killar…varför sa han så?

Vi tar en omväg förbi mig via Donken.
- Vi sover hos Pix, kom igen det är närmre än hem till mig
Han resonerar med sin vän som är på besök i stan.

- Vad fan är du rädd för? Retar jag honom.
Jag vill väl bara ha hans sällskap inte fullt hus…

Jag fick som jag ville.
Men väl i min säng gick det ju inte att bortse.
Går liksom inte att blunda.
Blunda för lusten av att ta på varandras varma kroppar.
Jag klädde av honom. Sedan sakta, olidligt sakta, klädde jag av mig.
Han skakade, andades snabbt och jag log, myste över att jag gjorde honom fullkomligt galen.

Det var som om han fumlade med händer, var så handfallen att han blev
osäker.
För ovanlighetens skull gillade jag mitt överläge.
Det bara blev som det blev.
Ändå kunde jag inte hålla mig från att citera hans tidigare så kaxiga ord.
Han kom.
sedan:

- Jag tänker fan inte ligga med dig!

När man är kåt coh kaxig

2010-01-25T13:26:00.000-08:00

söndag.
söndag som börjar med en utdragen vakenhet. Sträcker på mig stelt
Och sedan minns
En ångest som kommer krypande.
Moset innanför pannbenet och ångesten.
En Ipren och en stund framför badrumsspegeln senare
och
fortfarande ånger över kvällen innan.

Det var inte så farligt konstaterar vännen på andra sidan luren.
Men i kontext. I efterhand
Var det så farligt.
Inser att jag måste be om ursäkt
För min impulsiva kåthet och kaxig bedjan till kvällssällskap

Jag borde inte hålla på sådär
Leka med elden.

Det är chefen igen.
Herregud. Jag. Lammkött
Han, svidande snygg. Och fel. Fel så väldigt fel.

Men ibland blir man kåt och kaxig i en farlig kombination
Och tror ju till hundra att man har helt rätt.
Men så kommer söndag.
Och skickade meddelanden.

Men tydligen var det inte så farligt.
Då han svarar på mitt ursäkt med att
Det var ingen större fara.
Och jag kan andas ut lite

spänningen i ett par helylle vantar.

2010-01-18T14:06:00.000-08:00

Men nu undrar jag faktiskt.
Är det jag som är skev?

Måste jag, eller, söker jag efter pirr och spänning och jaga jaga jaga?
Stänger jag av så fort någon är snäll och god bara för att
Bara för att det inte är spännande?

Jag är inne på det spåret. Väldigt mycket.
Samtidigt som det helt enkelt kan vara så att det inte biter på mig.
Jag är helt enkelt inte attraherad av den, fina egenskapen.

Det känns som om det krävs mer.

Vi sitter på Morfar Ginko. Det är stökigt för att vara en Måndag.
Killarna springer runt runt runt pingis bordet och har kul medan tjejerna sitter fint vid bordet.
Väntar på attt bollen eventuellt studsar iväg och hamnar under en stol och det blir en oväntad paus vilket innebär en snabb puss.

Detta är en ny dejt, första dejten. Alltså inte han
Det funkade inte där.

Det är trevligt. Vi pratar om allt sånt, om min resa och nya tatuering och vad vi jobbar med och jadajada.

Men jag känner inte riktigt en attraktion här heller.
Vilket är jobbigt. Jag sitter och är besvärad för att jag tänker så mycket.
Tänker att jag hamnat i samma spår som med honom
Och när vi kommer ut på Swedenborgsgatan. Ja, då har han vantar. Vantar med tofsar och en mössa.
En stickad sådan med olika färger.
Herregud. Vad. Helylle. Och. Gulligt.
Men ändå inte gulligt så att det går hem.
Och jag använder safe-kortet.
Den, jag-ska-nog-hem-för-att-jag-jobbar-så-tidigt-imorn kortet.

Och jag tänker bara på allt spännande som hänt med andra i veckan.
När jag korsar gatan och går hem. Själv.
Tänker på det spännande och absoluta förbjudna som skedde mellan chefens lakan i helgen.
Att även om det var flyktigt och förbjudet så var det mer mer spänning.
Än dem här två ölen på Morfar Ginko.

Är det jag som är skev?

Jag viker mig

2010-01-03T15:25:00.000-08:00

Nu är det jag som är Den.
Den som viker undan.
Svarar inte på varje sms
Och säger sånt. Duvet, sånt som sårar och känns så jobbigt att man undrar
Varför varför VARFÖR
Kan han inte gilla mig, lite, nästan som jag gillar honom
Men nu är det jag som är Den.
Han gillar mig. Är inställsam. Lägtartillsvises

Vi delar en flaska rött och pratar över goda crepes på Fyra Knop
Och det är
>Trevligt<
Det är trevligt
Men jag vill ha skakaminvärld
För att kunna ta steget att slå mig till ro. Med honom.

Vi utbyter fraser. Pratar om syskon. Upväxt
Det är trevligt
Jag undrar om han märker
Att jag viker undan.

Jag undrar om det är fixidén som får mig att inte känna attraktion
Ja, fixidén om att han är jobbig och ointressant just för att han är så inställsam/tillgänglig/snällsnällsnäll.
Eller om jag faktiskt är oattraherad.
Han stryker mitt lår och jag känner
inget rus.
Vill hålla hand
Och fortfarande inget rus.

Det brukar vara elektricitet, olidlig, gränslös elektricitet genom hela kroppen.
När den rätte rör mitt lår
Nu, ingenting.

Vill bjuda mig på middag och jag hör mig själv komma med undanflykter.
Dem där, duvet. Sånt som sårar och känns så jobbigt.
"Ärsåupptagen", "har lite att göra idag". Och så vidare.

Men äntligen gillar någon mig.
Och inte bara tvärtom.

Att vara rädd för ensamheten

2010-01-01T08:19:00.000-08:00

Första dagen av detta nya år
Jag är små seg och håller mig inomhus.

Funderar mycket på honom.
Han som gillarmigsåmycket.
Jag hinner inte fånga andan och känna efter.
Innan han vibrerar i min mobil.
Hänger upp jackan i hallen och innan jag hunnit till badrummet
Vibrerar han i min mobil.
Det är ju kul att han känner så ochalltsånt.
Men var är spänningen?

Tackar mig alltid såjättejätte mycket
Och detvarsåhimlatrevligt.

Visst, men låt mig sakna dig först innan du
Ringer i min mobil.

Varför klagar jag när han är så
God
Snäll
Ödmjuk?

- Min största rädsla här i livet är ensamhet. Att jag ska vara ensam och barnlös.
Säger han då vi tar ett glas på Malmen.

Det säger man inte på första dejten. Säg inte det till mig.
Ska jag då lösa detta åt dig? Ska jag vara din för evigt nu för att du suger in mig med hela din blick och ser ingeningen annan?

Ska du + jag var Vi nu.
Och jag som ska resa runt jorden, bungy jumpa, bli bestulen på hela min reskassa i Bangkok, ha flyktiga KK-förhållanden, bada naket i sommarälven, spy i leran på festivaler, röka braj med skumma men riktigt söta killar i en källare i Berlin, och och och...
Jag tänker för mycket, alldelesförmycket

Men han har redan gjort allt detta. Vill ta tag i livet nu.
Och jag, jag vill leka livet nu.

Men, jo, klart jag vill vara kär också, men kanske inte riktigt så.
Sådär ultimata-du-och-jag-forever-nu.

Plötsligt händer det.

2009-12-27T13:43:00.000-08:00

Han sa att det nästan var så att han började tro på tomten.
tvåtimmar av obruten samtal tillsammans, på julafton.
Och nu är han kär.
Skriver fina saker och längtar tills vi möts igen.

Folk blir inte kära i mig.

Dem jag blottat mina känslor för
- Strular med sitt ex framför mig.
Och när jag ärjufaktisktkäridig
Är de för upptagna med sig själva för att besvara mina känslor.
Och jag? Jag strular med min chef för skojs skull och brist på annan kärlek.

Och nu plösligt, träffar jag någon
som ser mig
ser mig och ingen annan i tvåtimmar och tusen andra omkring
och säger
Duärsuperfin
Och duärjuheltfantastisk
Det visste inte jag.
Eller jo, menduvet.

Folk blir inte kära i mig.
Folk säger inte att jag är toppen och fin, så jätte fin.

Folk säger att jag är snygg och kollegorna skrockar och blir barnsliga när jag böjer mig och rumpan är i vinden.
De spelar svåra. Inte svara sms. Inga löften.

Men jag vet att jag är mer än ett strul i taxin från East.
Mer än ett nyp.

Men jag är livrädd.
Så väldigt livrädd när han är kär i mig
Och säger duärsuperfin
Så väldigt livrädd för folkblirintekäraimig.

Han är övertygad och gillargillargillar mig.
Jag gör det också, lite, kanske, men vågar inte.

Vad är jag rädd för?

Last nights chaos - Jag hade gärna legat med min chef.

2009-12-22T07:07:00.000-08:00

- Det finns Red Stripe på balkongen

Säger jag då jag tagit bort handen från hans lår. Det var under bordet, ingen annan vid bordet med tolv har sett vårt flörtande. Hoppas jag.
Jag har en osund fixidé, en idé som sakta men säkert vuxit fram under en tid och nu under helgen kommit till sin bristningsgräns.
Han är 36 år. Jag 20. Både svaga för varandras tilltalande egenskaper. Han suger in mig med sin blick och oklanderliga känsla för charm. Jag med min ungdom och söta uppsyn.
Han har drivit mig till vansinne med händer som vilat kvar lite för länge och kramar som varit mer än ren hälsning.

- Finns det en balkong!?
- Ja, verkligen, tror du inte mig?
- Nääh, det finns väl ingen balkong här.
- Kom, jag visar.

Som om det någonsin krävts två personer att hitta en balkong. Men jag såg min chans.
Han nappar, följer min pulserande kropp, förbi köket med övriga kollegor, chefer, vuxna.
Ingen ser, ingen misstänker.
Jag rycker upp dörren, minusgraderna slår emot oss.

- Det här är ju ingen balkong, Pix, detta är en altan.
- Är det? ...jag märkte inte.

Jag lockar. Hoppar upp på lådan med Red Stripe och drar ut honom.

- Fy satan vad det är kallt!

Säger han, kallprat. men vet mycket väl varför han står i snön med sina strumpor.
Och jag trycker honom mot dörren så att ingen ska komma och kika när jag landar en kyss på hans läppar.
Han vill. Han vill bra.

- Nej du, Pix nu måste vi in. Säger han motvilligt efter ett tag.

Barnsligt nervös, men tog gladeligen emot den sista kyssen jag snodde innan vi gick in.
Vi gled tillbaks in på personalfesten. Inga misstankar, Ingen som sett, men det pulserarpulserarpulserar i mig och han.

02.45 på East
- Jag ska nog dra nu.
Det var mer en uppmaning än en konstaterande.

- Ja, då drar vi, vi ska ju båda till Söder.
Hakar han på.

Av ren vana sliter jag upp framdörren på taxin som stannat in vid oss på gatan.
- Nej! Kom hit...
Han drar ner mig i baksättet.

Det dröjer inte mer än några sekunder innan jag bort förklarar, gör rätt för att ”ikväll är ikväll.”
- Ja, verkligen! Instämmer han.

Och jag ger honom min ömmaste kyss. Han är inte sen med att haka på, lägger handen i min nacke och drar mig närmare intill.
Spänningen är olidlig och
jag tränger bort varenda tanke om att detta
är min chef.
Jag vill ha och vill känna denna rusning och svär över att East – Götgatan bara tar 7 minuter en Måndag kl 03.00.
Vi står ute i snön nu och jag vet att jag kommer sova i min egen säng ikväll. Själv.
Vi går tyst upp för Götgatan. Någon minut. Sedan kan vi inte hålla oss.

- Du är väldigt söt, slösa inte tid på mig, verkligen.
- Det gör jag inte, jag är attraherad, just nu, i denna stund. Jag lever ut en vilja. Det är inte slöseri med tid. Men – oroa dig inte, jag vet vad du menar.

Vi säger hejdå och godnatt och
- imorn, ja imorn är det jobb.
Och vi vet båda vad det innebär, vi behöver inte förklara.
Jag börjar gå upp för min backe. Han står kvar. Suger in mig med sin blick. Jag tar två steg till. Sedan vänder jag.

På jobbet är vi Tjena, inför kollegorna. Ingen har sett något. Inga misstankar.

Men händer vilar kvar lite för länge och kramar tätare än Hej.

Last nights chaos. Lydmar hotell, 00.30

2009-12-12T16:59:00.001-08:00

Just nu känns allting värdelöst och förnedrande
det gör ont i varje cell, eller kanske bara hjärtat, mitt hjärta.
och jag raderar, raderar allt som är Han.
Och jag borde lyssnat, borde vetat.
Och jag sa att "det är inte Vi" & "det är inte kärlek"

ändå blev jag kär.
ändå sket jag i allt jag övertalade andra, mina vänner, mina läsare om.
ändå skär det i varje cell, eller kanske bara hjärtat, mitt hjärta
när jag se honom kyssa sitt EX.
"Det var kanske bara vänskapligt" säger vännen.
Men det gör ont på ett sätt det inte borde göra om det inte är Vi
på ett sätt jag inte vill ha.

och just nu känns allting värdelöst och förnedrande.

2009-12-10T00:52:00.001-08:00

Jag kan inte ge dig några löften nu.

2009-12-09T06:17:00.000-08:00

vi kan ju göra sånt, sitta och prata, fika. Ha trevligt.
vi skulle kunna vara Vi tror jag.
duvet, jag och han Vi

Men det är en kombination som skrämmer mig.

Jag trånade så länge efter det
Vi:et, någon, kärleken, något jagvetintevad.
Nu vill jag inte ha det.
Efter alla jag förbannat mig över som sagt

- Jag gillar dig, verkligen. Men jag är inte i det stadiet i mitt liv just nu.
Jag kan inte ge några löften.

Ord som skär, fega ursäkter.
Men som nu sätter ord för mitt s.k stadie.

Istället blir vi ett mellanting.
Med plats i hjärtan för varann
Utan att säga det, utan att uttala det.
Duvet, inga löften.

Men då undrar jag
Utan löften, utan att prata
- vad händer då?
Om jag är öppen för att träffa någon, den rätta.
Är han lika öppen?
Om jag inte håller om honom en fredag
- är det en annan snärta som håller honom varm, för stunden då?

Min höstdrog

2009-12-09T06:13:00.000-08:00

foto:Jonatan Welander

Min höstdrog
- det som gör dagarna, kylan, mörkret lidligt.

Nu är det han som kysser mig på kinden.
Jag står i dörren, trosor och uppknäppt skjorta. Säger hejdå och såvidare.
Han ska gå men kommer tillbaks och kysser mig på kinden.
Hastigt, men varmt.
En antydan till bedjande.
En vilja.

Vi säger inget. Vi uttalar inte det. Men vi behöver båda denna drog.
Nu vet jag det.
Men det kan försvinna idag, igår. nu?
Om någon annan förser oss med denna drog.
Vi har inte varann. Inte mer än i stunden.

Men lusten är en drog.

Den 4e december

2009-12-05T09:09:00.000-08:00

Istället för att låta dörren vara stängd.
Ligger han i min säng och mitt huvud på hans bröst.
Han stryker händerna varsamt över mitt bröst, sakta, leker och sen nyper min bröstvårta.
Efter ett sms och några öl och stundens hetta och lust.
Så ligger vi nakna nu i min säng.

Det känns inte dumt att hamna där med honom igen. När vi ändå stängt den dörren.
Känns inte dumt att öppna den dörren igen.

Det känns skönt att känna pirren. Likt statisk elektricitet genom kroppen när hans varma fingrar sakta letar sig upp längs mina lår.

Lusten var för stark att motstå.
När jag visste att han var i närheten och det brände till när vi fick ögonkontakt tvärs över bargolvet.

Det är inte kärlek nu heller. Vi var aldrig kärlek eller vi.
Det är lust och tillgänglighet. Och det är Höst.
Och lusten lusten lusten av värme utan krångel, utan löften.

Bara lust och varma kroppar.
Istället för att låta dörren vara stängd.

2009-11-26T14:15:00.000-08:00

Kom att tänka på Niklas när jag såg leverpastej på Coop.

Niklas, trettio år och jag elva år yngre då.
Nu var det ett tag sen vi var fuckbuddies.
Omaka sådana.
Han slirade på Stureplan med boysen mellan Compagniet och East
Medan jag knatade från Ljunggrens ner till Morfar Ginkos.
Men det var spännande. Satan vad det var spännande att mötas sent på kvällen.
För varje utekväll slutade med att vi sågs, liksom förutbestämt.
Träffade aldrig hans vänner, självfallet. Vi låtsades som inget den gången jag sprang på honom i sällskap av vänner.
Det var spännande
När jag ringde även fast jag visste att han satt mitt i en middag med vänner på Grill.
Och sen skickade oförskämda sms som fick honom att vrida sig i stolen.
Fick honom att koka, undra just vad jag skulle göra med honom när vi sågs.
Han var trollbunden och jag, en ung frisk källa.
Fick honom att spänna varje muskel innan klimax och kippa efter andan
Stöna hur skönt det var att ha sex med mig.

Efter träningspasset mellan hans vita nytvättade lakan gjorde han mackor
- Vill du ha leverpastej ropade han från köket
Jag låg och drog mig naken och nyknullad i sängen.
- Leverpastej upprepade jag ifrågasättande
- Nej juste du äter inte kött, det visste jag! replikerade han
Jag log utan att han såg.

Jag sov aldrig när jag sov hos honom
Inte för att han snarkade. För att han var främmande
Hans otroliga vältränade kropp intill min var främmande

På morgonen ville han alltid att jag skulle vara kvar,
Smeka min lena rygg ner till svanken, rumpan, låren
Det var skönt men det var inte på riktigt.
Vi skulle ju ändå ses nästa helg
Hans händer ömt runt mina runda bröst ändå drog jag mig ut till kylan.
Tillbaks till vardagen.

Undrar vad Niklas gör nu?

2009-11-26T13:17:00.000-08:00

Fan också.
Imorn är det Fredag och det är Afterwork och bärs och oj-vad-roligt-vi-har och ja-såklart-du-ska-ha-ett-Fredags-järn.
Sen är man lite småberusad, ja mer än så.
Det är ju kul och allt sånt.
Men
Fan också
För imorn är det Fredag och då är man småfull och
Oj-jag-undrar-vad-han-gör och
Men-det-är-bara-ett-litet-sms
Ett såntdärnt tja-är-du-ute-eller? sms.
Och så är man där igen, i facket, i hålet, i träsket.
Och jag skulle inte vara den, den som brydde mig om han var ute eller.
Den som hörde av sig.
Vi hörs och ses säger han coolt, opersonligt och nonchalant.
För att han vet att jag gört’.
Hör av mig, att jag likt förbannat är vibrationen i hans jeansficka 23:34.
Och ens tror att hans varma läppar kommer landa på min nacke :35
Tror att jag är kaxig när jag står utanför Malmen och uppmanar honom att kom-ut-o-ta-en-cig-då
När jag sa att jag inte orkade komma dit, hade det bra där jag var. Är ju såjävlasmart och bra på att spela svår.
Men visste gott och väl att mina fötter skulle styra mig dit. Även innan jag svarade. Måste tända en till innan han dyker upp.
Duvet, så man inte står där tomhänt och hej-jag-står-kall-och-frusen-på-gatan
Utan mer näh-asså-jag-hade-bah-vägarna-förbi

Men idag är det Torsdag och en ny vecka.
Och Fredag är överskattat i alla fall
Och han ska nog ändå inte ut imorn.
Herregud, intesomomjagbryrmig.

2009-11-24T14:18:00.000-08:00

Ja, såhär i efterhand.
Efter magsyreattacken och malandet
Så var det inte så farligt. Det var till och med bekvämt. Satt och åt sushi , jag tog den sista lax nigirin.
Ja, självklart, sa han, även om han nog ville ha den.
och jag var fin, kände mig fin så att liksom inget spelade roll.
Näh, det var dumt sagt, men jag ville att han skulle känna vad han gått miste om.
Duvet, så säger vi alltid, ja, vi tjejer.
Det var bekvämt, men jag vill ha mer för att skaka min värld.
Jag vill ha behöver-dig och måste-hålla-din-hand-för-att-klara-denna-höst
Och
Levande ljus på badkarskanten.
Men
Jag är nog inte mottaglig just nu, hursomhelst
Alla mina planer, alla mina resor.
Finns inte utrymme för levande ljus och hålla hand i dem planerna.
Men
Jag vill ändå vara Den, duvet. DEN, om än bara lite, så det syns i hans ögon att han är glad att se mig, att han skulle kunna vilja ta min hand. Lite pirrar i hans mage för att han skulle vilja, men inte vågar.
Även om han inte gör det, inte just nu.
Just nu vet jag bara att det pirrar i min mage.
Vi hörs och ses sa han vid tunnelbanan. Som alla femtioelva andra gånger.
och jag vet att det bara är jag som hörs.

16:45

2009-11-24T07:47:00.000-08:00

Det surrade till precis intill mig. I jackfickan.
Redan där började det mala, jag visste exakt vem det var, med sådan intuition att det nästan skrämde mig.
Vår fina mat hade precis kommit fram till bordet men på en bråkdels sekund förlorade jag all aptit.
Nu vill han ses. Ta en fika
Varenda fiber i mig vibrerar, vill ut och skaver skaver skaver mot mina insidor.

Kl 18:00 på Södermalmstorg.

Sneglar på klockan, 13:50. Helvete, fyra timmar av helvetes magont innan vi ses.
Jag ska inte klaga. Igår, över några glas Riesling klagade jag, klagade på att jag saknade pirret, nervositeten, spänningen som hör till när man träffar någon.
Nu vill jag reklamera känslorna. Springa till badrummet och spy kaskader av mina innehåll tills endast grön galla tvingar sig fram. Tills jag är säker att de krypande känslorna, varenda en är ur mig.

Magen värker och maten växer i min mun.
Vad håller jag på med, vi hade sagt att det var över, att vi inte funkade.
Jo fast han är så fin, doftar så gott när han är längre än mig och måste böja sig ner för att krama mig och
Och
Efterfarbikerar jag eller är det sanna känslor?

16:45 och jag kan inte tänka, kan inte göra, försöker sysselsätta mig i entimme och fyrtiofemminuter och det vibrerar i fingrarna, tårna och magen, magen.

2009-11-23T14:59:00.000-08:00

2009-11-23
Jag sitter vid köksbordet med laptopen.
Jag sitter otympligt och utan kläder. Tog av dem en stund sen, eller, inte alla på en gång. Det bara blev så, jag var varm, men ja, så jag sitter spritt språngande, naken.
Rätt så skönt, precis som Dem sa.
Ja, en artikeln, nånstan SvD ’97 liksom, Vägen till ett friare liv.
Just nu kom jag att tänka på den artikeln, det stod att man ska gå omkring naken, lite då och då. Man släppte tydligen fram den vilda och ohämmade sidan i sig.
Jovars, akta er vad jag är vild...

Dagen då
Härligt med lediga måndagar. Jag duschade länge och la ner mycket tid på att smörja hela knoppen. Sminkade mig fint och klädde mig ännu finare. Kändes bra så, skönt att sen strosa ut på Götgatan, upp för pucken och känna att det vore ok att stöta på någon bekant.
Det gör man ju likt förbannat alltid där.
Klockan hade hunnit bli mycket, gled in på jobbet, ledighet till trots.
Ville liksom vara omgiven av vänliga ansikten, alla som hejar och kramas.
Och
- Vad fin du är i utsläppt hår
Strosar runt och baren ska tydligen ha drinkprovning, alla killarna samlade i baren,
Jag dyker upp runt kvisten.
- Heeeeej!
- Vad du ser nyvaken ut
- ja, eller nyknullad ut.
- ja, nyknullad, faktiskt.

hej på er också, jävla bar killar, inte riktigt den looken jag var ute efter.

Om ändå min uppsyn orsakats av ett härligt knull...

2009-11-22T14:18:00.000-08:00

>> ibland dyker de bara upp
du vet, fjärilarna
i magen.

2009-11-21T13:50:00.000-08:00

Kors i taket!
Nu är det banne mig nya tag!
Det är slut på ältande om en Dig, som inte ens finns.
inte på riktigt i alla fall.
inte på det riktiga sätt jag vill ha.
slut på att tro att en Dig ska se mig.

när det ända, ända jag behöver är att
bli sedd och fan, en kram.

Alla på jobbet, jag vet. De som säger att /duärsåfin/ och
/Lilla du är så duktigt/ och /du ska veta att du är så vacker/
smicker, men inte smicker jag kan ta hem.
smicker som är värmande armar runt mig i
en kall höst säng.

Inte smicker som känns som varma armar runt mig.

2009-11-21T13:40:00.000-08:00

Mitt katastrofala hopkok till brev har inte fått ett svar.

och det känns bra.
bättre än bra.
Det är precis så jag vill ha det.
För det här ska jag göra själv.

2009-11-18T13:56:00.000-08:00

Jag tror jag tryckte på "skicka"
att orden som följde var "ditt meddelande har skickats"
kort och formellt. utan återvändo.
Jag vet att jag gjorde det.
Bjöd in honom. låtsades som de 40 dagar sedan vi hördes sist bara var, inget.

Jag sa "klart du får slagga hos mig om du behöver nånstans"
nonchalant, duvet, lite "herregud, vem som helst får stanna hos mig"
men han är inte vemsomhelst.
sa det som om det vore ingenting, som att köpa en bulle på Pressbyrån.
Ett beslut man tar utan att tveka.

Detta var andra bullar.
en karamell värd att suga på mer än de 23 timmar jag gav den.
23 sekunder sedan bjöd jag med honom till Tokyo. Sova i min säng.
i Tokyo.

Men det var bara nonchalant.
hoppas han är lika ensam och i behov av en >> kram.
som jag är, just nu.
så blir han snarare varm när han läser, istället för, ja,
kall.

2009-11-17T12:41:00.000-08:00

2009-11-16
Jag strök fingrarna längs hans rygg.
För att retas, sätta ribban, stämningen. Förklara ställningen.
Därefter var det satt, så vackert att dansa runt elden, se förtjusningen.
Vi är arbetskollegor. Alltså borde mina fingrar inte ha dansat längs hans rutiga skjortrygg.
Inte heller hans hand vila på mina slanka ben när han sträckte sig efter ölen.
Hans varma hand vilade, vilade lite för länge på mitt lår.
Jag förförde och ville suga in honom, få honom, tala om med min blick vad min mening var.
Jag lekte en farlig lek då jag följde efter honom på hans toalettbesök. Strök likt en slug liten katt längs med väggen, undvek att dra till mig uppmärksamhet utav övriga kollegor som insöp kvällen omkring oss.
Han var handfallen, runt, runt mitt finger.
Jag lät honom ana tanken av min våta tunga på hans, utan att ge det. Inte denna gång.
Jag leker en farlig lek då onsdag kommer och vi är kollegor...

2009-11-12T14:42:00.000-08:00

Tänker att jag ligger i sängen och drar mig
för att hoppa upp och göra allt, det där allt som dagar kräver.

vissa av Du fastnar, gnager/skaver, eller nej bara påminner.
hur lik jag är du just nu. mitt sätt. mitt tänk. mina val.
precis, nästan som Du
som den Du jag hatade och missförstod
Nu är jag precis, nästan som Du
ordnar allt, du vet, allt som dagar kräver
ordnar allt innan jag kan leva/älska
Tänker att jag ligger i sängen och drar mig
för att du kanske hade rätt
men det spelaringen roll. nu
att jag också är i båten. du vet, samma båt.

2009-10-22T12:29:00.000-07:00

>> och/eller

Det är ju en lögn. oftast, eller ja när folk frågar
menhejhurmåååårdu? Fint, bara fint
men jag ljuger. det gör ont men inte sådär vansinnigt. jag var aldrig kär. vi var aldrig kärlek. Vi var aldrig, "Vi". jag kände bara dig i 5 månader. men jag lärde känna dig.

nu
saker påminner om dig.
tändaren, din tändare. och östasiatiskamuseet. cigaretter och skatepunk
jag och mina händer. det var du som visade mig det. crazy hands.

som tunna trådar håller jag fast minnen. minnen och du. håller fast dig när jag vet JAG VET att jag borde rycka loss dig, snabbt som ett illasinnat plåster. riiiitch!! tunna trådar, ditt nummer, dina sidor, din tunnelbannnestation, dina cigaretter, allt du, det lilla. de tunna trådarna.
de blir tunnare för var dag. en dag rycker jag nog alla på en gång. men inte nu, nu måste jag ha trådar, nåt. någonting du.

2009-10-13T02:41:00.000-07:00

jag var lugn, och jag sa det jag ville ha sagt.
Du såg inte mig, då, innan, då det var så nära du och jag som vi kom.
Du såg inte, mig.
När jag var fin och bara min kropp, du vet, där den fina kurvan under bröstet. Då såg du, du såg min kropp.
Nu var jag lugn när jag berätta för dig. Men tårarna var där. Du såg, du såg tårarna och jag tror att du såg mig för första gången.
Du såg mig, och du var mållös.

2009-10-12T11:23:00.001-07:00

2009-10-12T11:19:00.001-07:00

>> 02:32

2009-10-11T11:06:00.000-07:00

>> Tyst, så

En tår sipprar ner, ner på armen.
bara en tår men jag är söndergråten, nu.
Kramar mig själv, lite grann, inte helt förstörd, men det är tomtkallt jag kramar lite.

vill bara vara tyst. så jättetyst och liten bara liten, damma i ett hörn. och tänker att du kanske ska tänka om, tänka att jag var fin att jag var värd och plocka upp mig igen.
jag vill inte aldrig mer se dig, säger jag och menar det men vet tyst inom mig att jag inte ska det.
Du säger att du inte heller aldrig mer vill se mig. du drar mig närmre och det gör ont, så ont. Du är varmvarm, då, du vet men det är på låtsas. jag låter mig dras närmre, bli kramad när jag vet att jag borde rycka plåstret snabbt och bestämt. Inte såhär, sakta, sakta som när man var liten, duvet man trodde det var enklare så.
Det är kallt i min lägenhet och allt är stort så väldigt stort och jag en prick.

2009-10-10T15:17:00.000-07:00

>Sextiotvådagar
Och jag är trötttröttkall.
Kall och trött i en såndär fel kombination. Men inte för kall eller trött för att prata med dig. Eller kramakramas, bara känna.
Men det är tyst. Tyst från ditt håll. Du är upptagen trött, så väldigt trött och harsåmycketattgöra nu.
Visst, ok. Men jag ser igenom allt sånt.
Jag hade varit fin, varit god, varit din och din fina, din goda.
Jag googlar youtube-clip. Tokyo kl fem på morgonen men det är inte samma sak.
Jag äter inte smält Ben och/eller Jerry själv framför min laptop. Du droppade New York Super Fudge Chunk på mitt tangentbord, det var ok. Jag sa inget för att det var ok, då, då du vet.
Nu efteråt är det en fläck på mitt tangentbord. Spelaringenroll. Men då var det smält glass och Youtube. Tre på morgonen och jag ska upp och jobba om tre till, men det är ok, då, nu du vet.
Visade mig gatorna du bodde på, kolla den här gatan...jag lyssnar inte riktigt vill bara se dig gladglad och vi googlar fler klipp.

Biljetten hänger på kylskåpet. Jag har fyra fula magneter, i grälla färger det är pappas skitsamma men det håller upp biljetten. Som när man var liten och var stolt och kollajaghargjort Den. Jag har bara ett ark på mitt kylskåp. Arlanda Airport - Tokyo Narita Airport 28 Februari.
28 Februari var en bra idé. Du trodde inte att jag skulle göra det. Du vet, boka biljetten. Sextiotvå dagar bokade jag till Tokyo.
Nu
- sextiotvå dagar själv i stora Stort. Och det är inte dina gator nu. Inga anteckningar i min LonelyPlanet bok om hur jag ska vingla hem fyra på morgonen till Sendagaya, du vet, då, då skulle du visa mig.

Biljetten hänger på kylskåpet.
Och jag har sextiotvå dagar i det stora Stort. Och det är mina.

Aligning your proverbial ducks.

2009-08-15T15:29:00.000-07:00

Your choking at the speed of light, while I'm wishing I could ease your dilemma.
You fight, build walls and paint corners around yourself.
I'm a stubborn mule reluctantly choosing a new path without you.

You're not there yet. You're waiting for shit to be right, shit to align.
I'm sighing and shaking fists.
still I only show tears.
Tears for whom? Tears on my cheeks, tears of my weaks, tears for my fears.
Frustrating pain construde into fear.
Being alone, fear of not being loved.
This isn't love. You don't need to tell me this.

You're choking and smiling with content

You're choking and I can't do anything about this.

2009-08-15T15:27:00.000-07:00

Retrospect bites my dust
In retrospect and conclusion it was for the best.
I can shake fists and shed tears but the bottom line is always the same.
Feelings can’t be forced nor can they be forged.
Still I’m shaking fists, still tears are pushing the limits of my patience.
A steel façade no longer can be held, the welling tears are breaking an entry.

In retrospect and conclusion it was for the best.
“was for the best” like my mother would consol me on a rainy day.
But best isn’t good enough. I want hard and painful infatuation.
How can this be the best when my heart aches for the love you’re not responding with.